Bingohistoria

Bingons historia är lite svår att spåra, och det görs inte lättare av att det idag finns två delvis rätt olika spel, som kallas bingo. Dels den bingo som spelas i Sverige och USA, och dels den som spelas i bland annat Storbritannien och Spanien. Spelen har grundläggande likheter, men skiljer sig delvis åt. Brittisk bingo, vanligtvis kallad 90-bollarsbingo i Sverige, kan spåra sitt ursprung till 1500-talet i Italien, och fick vad som i mångt och mycket är dess nuvarande form i Frankrike på 1700-talet. När det gäller den typ av bingo som spelas i Sverige, 75-bollarsbingo, så är det snårigare att reda ut sambanden.

Helt klart är att det uppstod i sin nuvarande form i USA, och var populärt på kringresande tivolin. Vem som sedan stadfäste de nuvarande reglerna är oklart och historieböcker nämner två namn: Hugh Ward och Edwin Lowe. Sannolikt är det dock så att det är den senare som är ansvarig. Hur det kommer sig att både 75- och 90-bollarsbingo kallas just bingo är en annan nöt att knäcka: 75-bollarsbingo gick ursprungligen under betäckningen ”beano”, då det spelades med hjälp av bönor. När Lowe sedan marknadsförde spelet, var namnet bingo. Vad som är ställt utom all tvekan är att bingo snabbt blev en stor succé i USA, där det snabbt spreds runtom i landet.

Till Sverige kom bingo på hösten 1961. Här har vi mer exakta uppgifter: det var idrottsklubben Gunnarstorps IF som letade efter ett sätt att stärka sina finanser på. Klubbmedlemmen Wyllard Nilsson hade sett spelet i Danmark, och bestämde sig för att prova på det på hemmaplan. Framgången var även i Sverige snabb, och spelet spreds över landet, med bingohallar i i stort sett varje större Svensk stad. De senaste tio åren har dessa dock minskat drastiskt i popularitet, och bingospelandet har flyttat ut på nätet.